Järvaområdet nordväst om Stockholm pågår en konflikt mellan gängen Dödspatrullen och Shottaz. De inblandade själva kallar det för ett krig, och i krig är allt tillåtet. Huvudpersonerna har helt saknat respekt för rättsväsendet, för vuxna, för kriminella hierarkier och för värdet av ett människoliv.
Men bortom den spektakulära fasaden av droger, vapen och rapmusik som visas upp på sociala medier hänger frågan obesvarad i luften: Varför mördar ni varandra?
Tills alla dör berättar om en förlorad generation unga män, om människorna som lever i den mest brutala konsekvensen av samhällets svek, och om några som vägrat ge upp hoppet. Tills alla dör
SUMMARY Tills alla dör
Obligatorisk läsning. 1000 ggr bättre än den orimligt hypade Familjen. Författaren har gjort ett otroligt jobb med att fånga alla perspektiv man kan önska sig.
Lämnar en dock ganska matt och tom. 354 Det här är samhällsreportage av högsta kvalitet, anbefalld läsning för alla som vill förstå bortom löpsedlar och politiserade förenklingar. 354 Informativ och intressant. Ömsom nattsvart, ömsom försiktigt hoppfull. Jag arbetar med ungdomar nära miljön i Järva och ville lära mig mer om den uppslitande konflikt som drabbat alla, ja faktiskt alla, i området. Tack för en viktig reportagebok, DS. 354 Otroligt välskriven där ALLA perspektiv behandlas, även författarens egen roll som journalist och hur media kan påverka situationen. 354 Diamant Salihu är journalist och har under flera år följt gängkriminella i Shottaz och Dödspatrullen som har sin bas i Järvaområdet. I den här reportageboken får vi läsa om unga killar vars enda ingång till samhället är via baksidan. De lever i en kriminell verklighet som är idel mörker och fasa, som sedan slutar med att de dör. Jag finner absolut inget ljus någonstans och jag förbannar mig själv för att jag tog mig an den här boken. Priviligierad och bortskämd som jag är. Jag fattar ju att den här berättelsen fyller en funktion, men jag hatar true crime och borde nog ha låtit bli, eller?
Dock uppskattar jag författarens ambition att inte bara fokusera människors handlingar utan också bakomliggande orsaker som ADHD, fattigdom, trångboddhet, brist på tillhörighet, misslyckad skolgång. Det är vidrigt att läsa om avrättningar, hot, knarkhandel, vapen, våld, förtvivlade föräldrar, ungdomar som attackerar sina egna syskon, slår sönder sina föräldrars hem. De tvångsomhändertas, omplaceras om och om igen. I perioder är nästan alla häktade eller inlåsta. Men så kommer de ut och dödsspiralen fortsätter. Föräldrar ber polisen att spärra in deras barn för att barnen annars kommer att bli skjutna.
Jag drabbas av en enorm hopplöshetskänsla och orkar inte på riktigt sätta mig in i huruvida gansterrapen borde förbjudas eller om det danska paketet med lagskärpningar är adekvat. ”Bandepakket” innebär bland annat dubbla straff för brott som kan anses ha en gängkoppling samt kraftigt höjda straff för brott som begås mot blåljuspersonal. Jag vet bara att jag vidhåller vikten av straffrabatt för unga.
På samma gång som jag känner en stor tacksamhetskänsla mot författaren, politiker med flera som orkar engagera sig för att vårt samhälle ska fungera så bra som möjligt, känner jag stor frustration kring hur vansinnigt dåligt det går. Jag förstår inte hur vi någonsin ska kunna få ordning på klasskillnader, utanförskap, den digitala uppmärksamhetsekonomin, kryptovaluta, machokultur, den havererade migrationen som dels polariserar vårt samhälle men vad än värre är drabbar människor i utsatta områden mångdubbelt. Och vad är ens skillnaden på gäng och vänner som hjälper varandra?
Det här är något vi ska lösa gemensamt. Den så kallade Rinkebykonflikten är ett symptom på hela vårt ojämlika samhälle. Jag vill naturligtvis hjälpa till men vet inte vad jag kan göra, mer än att rösta vänster givetvis.
Salihu lyfter att föräldrar i Järva engagerar sig. Det borde ju vara upplyftande men vid det här laget är jag förblindad av mörker. Buhu, stackars mig va!?
En vidrig bok, lite rörig men i övrigt mycket väl genomförd. Och vidrig för att den tvingar mig att möta verkligheten. 354
Jag känner mig som en insnöad medelklassvensk redan vid första kapitlet och känslan bara växer. Det hela är ofattbart men sakta ökar min förståelse. Det var precis det jag ville uppnå när jag öppnade boken om det obegripliga mörker som sker bara ett par mil från mitt trygga bostadsområde. Det vi läst om i tidningen och sett i Veckans brott kryper under skinnet. De är barn. De ska inte fatta så här förödande beslut. De ska inte döda för blodshämnden och för att få tillbaka respekt. Många av dem har frånvarande fäder och bor med ett tiotal syskon i små lägenheter medan mammorna heltidsarbetar för att få ekonomin att gå ihop. Mödrar utan möjlighet att finnas där för barnen, med en stigande rädsla att sociala myndigheter ska ta barnen ifrån dem, och därför en ödesdiger tystnad som ökar barnens normbrytande beteende och stegras till total yrkeskriminalitet. Dyra klockor, märkeskläder,bilar, knark och respekt är det som lockar. Rivaliteten mellan Dödspatrullen och Shottaz är komplex, samtidigt som den här journalistiska berättelsen får mig att se det så klart: utanförskapets bojor är ödesdiger. 354 354 sidor; bara att konstatera, det är som man vet, blivit totalt kaos, avstängdhet, inga spärrar, allt för min bror
Har själv hhaft insikt/ närhet av hur det va på 90 talet, det är sjuka förändringar som skett, sjuka. De kriminella* då, skulle aldrig ha levt/ lekt krig som småungarna gör idag. Trots att sKER HÄNDE, SJÄLVKLART, MEN DET VA ANNORLUNDA....
Bor själv i ett område, som idag, inte ägs av många svenska, svenskarna är en minoritet: i Sverige?
Jag har alltid umgåtts med alla, folk med respekt för svenskar, samhället osv, det har idag för flertal, ingen betydelse. High chaparall eller.
Det är fler saker o ting som gått helt fel, bokstavligen och början ligger hos de fega svenska styret, som är ett gäng, mesar, som inte ställt o ställer krav mm
Jag kan skriva en bok. om all skit.
Boken är mkt bra en ögonöppnare för de som inte fattat, vet, tar till sig, hur verkligheten ser ut.
Som kvinnan i rinkeby sa, förr 90 tal? va det lugnt här, vi kände oss trygga. Ja så va det för alla, gemensamt, för oss svenskar med, inga känslor av vi eller trygghet längre, det är borta för alltid.
Allt kmr bli mer & värre, det här är bara början, tro mig.
Lägg en blick mot USA, läs, se hur det är där, för det är exakt dit vi kommer, men i mindre skala såklrt.
Bravo politiker, som har satt detta i rullning.....Kommer vi få krig i Sverge en dag, nån gång i framtiden...när vi inte har så mkt att säga till om, i paradiset Sverige, trygga lugna sverige. 354 På plussidan noggrann, omfattande research; i övrigt aningen rörig och upprepande men överlag intressant läsning. Saknar dock mer analys. 354 Jag läser ofta böcker för att jag vill se världen ur ett annat perspektiv än mitt. Det här är verkligen en bok där jag får göra det. Att läsa om gängkonflikterna som sliter sönder vårt samhälle är oerhört lärorikt och nästan outhärdligt hjärtskärande på samma gång. Läs! 354 Otroligt välskriven, gripande och nyanserad, enligt mitt egna oinsatta perspektiv. Passar sig nog bättre som fysisk bok än ljudbok (blev lite rörigt i slutet av boken). 354